Om socialism

Jo… Jag skulle vilja ställa en fråga till er som sitter här
Som nog uppfattas som lite påflugen
Men… Hur många är det som anser att de är socialister
Som vill ha ett socialistiskt samhälle?
Upp med händerna…?
Jaså… ja, det var inte så många
Och det var det jag tänkte…
Om jag ställt den frågan i mitten av 70-talet, jag undrar hur många som då genast menat att de var socialister? Hm…?


Det är något som jag vill säga
Om min ungdom
När jag växte upp i Biskopsgården
Under 60- och 70-talen
Så fanns det bara två partier
Det var socialdemokraterna och VPK
Och om man talade med de som var medlemmar där
Så var de inte överens om mycket
Men man tyckte ändå att socialism
Det var målet
Vägen dit var en annan sak
Sen kom det fler partier
Som KFML och sen KFMLr
Och på universitetet fanns det Förbunder Kommunist
Och Revolutionära Marxisters Förbund
Och MLK, som skulle uttydas Marxist-Leninistiska Kampförbundet
Där var Gudrun Schyman med
Och alla var överens om att socialism
Det var vad man kämpade för
Det var fint att vara socialist
Och vi var många som gick med i
Vietnamdemonstrationer och stödde både FNL
Och GRUNK, som var enhetsrörelsen i Kambodja som dominerades
Av de Röda Khmererna
På grund av det stöd som Kina gav befrielserörelserna
stödde många av oss Kina, men vi var inte lika benägna
att stödja Sovjet
Hur som helst så jublade vi när FNL gick in i Saigon
Men såg skeptiskt på när de Röda Khmererna intog Phnom Penh
Orsaken var att de snabbt tömde staden och flyttade ut alla till landsbygden, för att återskapa ett medeltida Khmer-rike
Under denna tid hade vänstern absolut det ideologiska initiativet
Och det var få som trodde att det skulle förändras
Men så blev det plötsligt krig mellan Vietnam och Kambodja
Och snart gick Kina in i Vietnam
Det var inte många som kunde förklara vad motsättningarna berodde på, och kanske man måste kunna förklara det mesta om man ska ha det ideologiska initiativet
Kanske var det många av oss som började vackla då, man tvivlade väl på det som tjänat som exempel

Sen var det en annan sak som utvecklades nästan oberoende av eventuella tvivel, från vår sida
Det tog inte många år sen
Innan Ronald Reagan fördes till makten av en högervind
Och Thatcher tog över England med sitt nyliberala program
Där allt, säger allt, var marknad, inte bara den privata ekonomin
Utan all offentlig sektor, sjukvård, skolor, universitet, social omsorg, kultur, allt skulle skötas som vinstdrivande företag
Och kraften i det nyliberala programmet var överraskande stark
Alla idéer om social och ekonomisk rättvisa var bara plötsligt borta. Ingen vågade ens säga att man var socialist eller ville ha ett socialistiskt samhälle.
Många kände nog en hopplöshet, det var P.O. Enquist som en gång sade att framtiden beror på hur vänstern kan hantera sin besvikelse
Men jag planerade att övervintra, och tänkte att det här kan ju inte vara så länge. Rätt var det är så kommer en nedgång i konjunkturen, med arbetslöshet och ekonomisk kris, det är ju det som är kapitalismen: det varar ett tag och sen går det åt helvete, och då kommer åter kraven på socialistisk omvandling, för rättvisa och alla människors lika värde
Och det tog inte så lång tid egentligen, redan i slutet av 80-talet kom den första smällen där börsen störtdök utan att någon ekonomisk expert kunnat förutsäga det
Och jag tänkte, att nu, nu kommer vi tillbaka.
Men inget hände.
Istället så rasade Sovjetunionen 1991 ihop som ett korthus
Och det var inte väntat

Under många år fick sen ryssarna känna av vad nyliberalism innebar
Jobba som slavar och sova på gatorna, medan oligarkerna tog hand om alla rikedomar som istället kunde räckt till alla att leva ganska gott på
Och det blev andra allvarliga följder som syntes tydligt i statistiken
Till om med medborgarnas livslängd i Ryssland gick ner ganska kraftigt
Det är annars kanske det sista som man tror, att folk ska dö tidigt av nyliberalism
Och i USA och England gick ekonomin snart på knäna med stor arbetslöshet och samtidigt enorma vinster för storföretagen
Och vi trodde att nu… nu kommer det, nu svänger opinionen
Men inget hände
Sen gick det alldeles åt helvete i den stora kraschen i USA 2007, och som följd kom det en rörelse där som kallades We Are 99%
Och jag tänkte att, nu äntligen, startar det!
Men den gick under, det varade några veckor, sen var den rörelsen marginaliserad

Och det är ibland så, när man talar med folk
Att de säger att den nyliberala ordningen är alldeles under isen
Egentligen
Men det finns inget alternativ
Men socialism då, säger jag, eftersom jag är socialist
Men alltså, kan de då svara
Sovjetunionen var socialistiskt, och det varade i nästan 75 år
Och sen gick det bara åt helvete, så det alternativet finns inte
Men Sovjet var inte bara dåligt, kan man ju försöka med då
För det var också saker som var bra, många ryssar tycker idag att de hade det bättre under Sovjet-tiden
Jaså, det var något som var bra? Jaha, vad var det som var så fantastiskt, kan folk fråga. Vad var ens OK? Är det arbetslägren, den hemliga polisen, eller möjligen byråkratin som övervakade allting? Säg mig, vad var det som var så bra med ditt socialistiska samhälle?

Copyright ©: Stefan Thorpenberg