Om Jante Jaha ja…. Här sitter ni, Roligt… Uhm… Får jag fråga er som är här Om det finns någon som ser sig själv… som lite… förmer? Jag menar som ser sig som lite bättre… än oss andra? Inte? Inte någon? Du där borta… Ja, du… Tycker inte du att du är bättre åtminstone på något? Man behöver ju inte vara bättre än Einstein på fysik, eller Mozart på musik Kanske inte bättre än alla, utan undantag, men bättre än de man känner I alla fall på nåt? Jo, säger man då, då blir det annorlunda Det är klart att man är bättre på något Om jag tar mig själv, om man är skådespelare så tror man nog att man är bättre på att skådespela Man vågar ställa sig upp och prata på ett skådespelaraktigt sätt Det är inte alla som vågar, för man är inte van vid det Och man är inte van vid det för man har kanske aldrig trott att man är bättre på det än alla andra? Och om man då är skådespelare, med en naturlig övertygelse att det man gör är bra, så kan det få som följd, inte alltid, men ibland att man kommer till en fest med människor man inte känner Och presenterar sig, jag är skådespelare, Jaha kul, intressant, berätta, säger folk men man anar ibland… att de andra tänker Du ska inte tro att du är något, i alla fall inte att du bättre än oss Just det här… att man inte ska tro att man är förmer Man säger jantelagen, det beskrivs med det namnet i Sandemoses roman En flykting korsar sitt spår. Den är gammal, kom ut 1933 Det är ju ingen nyhet, det vet alla redan, man brukar säga att det är ett svenskt begrepp, men det är faktiskt Sandemoses hemstad Nyköbing på Jylland, i Danmark, som beskrivs En mycket populär term, alla kan tala om den när som helst, och tydligen kan det vara nästan vad som helst, men beskriver oftast nån sorts avund mot de som lyckas med nåt Men det är ett ganska komplicerat socialt fenomen, som inte går att klippa hur enkelt som helst Man kan först fråga hur Sandemose egentligen upptäckte det Men det har nog med arbetarrörelsens tidiga historia att göra kanske det under 1900-talets början verkade som vanligt folk äntligen skulle kunna komma ur generationers vardagslunk där man fick inta samma plats vid maskinen som fadern haft i hela sitt liv, eller ta hand om hushållet, städa, laga mat och tvätta som modern gjort i hela sitt, liksom mormodern och mormorsmodern Plötsligt fanns kanske möjligheten att man kunde utnyttja de talanger man hade, de drömmar om ett fullvärdigt liv som alla har kunde man kanske förverkliga, nu Kanske satt Sandemose med sina vänner nere vid hamnen, förmodligen var det så Och man fantiserade inte bara om att kunna påverka politiken och samhället i stort, utan också om att kunna göra allt som inte var möjligt. Om att åka runt hela jorden, se alla länder och alla städer, man skulle skapa något, skriva böcker, måla tavlor, komponera symfonier, ja, allt var ju nu plötsligt möjligt, och från intet… allt man ville man ju bli Och tiden gick, och man intog samma plats vid maskinen som fadern haft Men inte Sandemose, han gick till sjöss, åkte runt hela jorden, bodde i Amerika några år, bosatte sig sen i Norge, och han skrev böcker, de fick bra kritik, han blev inte direkt rik på dem, men han var sedd som författare, och så åkte han då, efter många år, tillbaks till Nyköbing Och kanske de satt nere vid hamnen igen, och han berättade vad han gjort för de gamla vännerna, och de kunde jämföra med sig själva. Kanske Sandemose inte var särskilt ödmjuk Kanske han rent av skröt lite Men svaret de gav var: Du ska inte tro att du är bättre I alla fall inte bättre än oss Men... det är inte bara Sandemose som beskrivit detta fenomen, Det finns en vetenskaplig beskrivning också. Max Weber, han var ju inte skandinav, utan sociolog från Tyskland, talade om ett nollsummespel för mänsklig samvaro, där prestige bara kan ges efter ett begränsat mått. Om någon i gruppen ges mer prestige än andra så måste de andra åka ner på skalan. De som inte lyckas riktigt lika bra, försöker då pressa ner den som gör det, för att de själva inte ska tvingas backa på den sociala stegen. Och eftersom det antas finnas bara en begränsad mängd prestige, och det är ett nollsummespel, så finns ett motiv att hålla tillbaks de som är extra framgångsrika. Men… det kan frågas om det inte är ett mekaniskt sätt att se människor, vem säger att man inte kan dela ut fler prestigepoäng vid behov, vem säger att prestigen är begränsad? Varför inte bara ge några extra prestigepoäng när det behövs? Och om Max Webers sociologiska teori: om någon nu lyckas väldigt bra med sina saker, är det verkligen ett faktiskt hot mot de som inte presterar lika? Hm…? Vi försöker på nytt… hm? Vad sägs om politisk filosofi…? Kan det möjligen vara ett uttryck för Upplysningens strävan efter frihet, jämlikhet och broderskap som ligger bakom? Det var i 1700-talets slut, under den Franska revolutionen, som tanken att vi alla var lika kom fram, det är ingen naturlig sak som alltid funnits. Men om man nu använder de idéerna på detta problem så blir det knepigt om du är för bra, för framgångsrik, för då är du inte längre lik oss andra, inte jämlik, ingen broder? Helt enkelt? Ja, denna naiva Upplysning, kan man då säga, som tror att alla människor är lika. Varför inte inse att alla faktiskt är olika, och låta det stanna vid det? Men så lätt ska man inte göra det för sig. Upplysningen har egentligen aldrig sagt att alla människor är lika, den menade istället att alla människor borde vara lika, borde vara alltså, det var ett ideal, snarare än ett för-sant-hållande. Som ideal är det ju inte dåligt. Och om vi nu ska göra det lite besvärligt… Man ska kanske försöka se det från andra sidan, undersöka vad de som visar skepsis mot de framgångsrika egentligen menar. Framgång innebär ju inte bara ren uppskattning, mer prestigepoäng så där i allmänhet, det finns ofta ett ekonomiskt inslag, man kan till och med bli smått välbärgad av viss framgångsrik verksamhet. Kanske inte av att spela teater, göra musik, eller andra svårare kulturella saker. Inte ens Mellon eller Idol är vägen till framgång idag. Men det finns andra saker som slår bra, som kan ge framgång både i ryktbarhet, erkännande och som också ger bra ekonomisk utdelning. Och kommer man från ett arbetarhem så lever man i så fall plötsligt som de på andra sidan. Och då kan man drabbas, inte av avundsjuka, utan man blir bemött som en främling, en som lämnat det liv som man tidigare levde tillsammans och som man inte är helt säker på hur man skall förhålla sig till? I så fall kan folks skepsis framstå som ganska välmotiverad? Och man kanske måste visa att man inte är så förändrad, trots framgången, för att de ska acceptera den? Och Sandemose… när han kom tillbaka till Nyköbing på Jylland, han var nog inte rik, men berest och känd, och skrev och gav ut böcker, det gör ingen vanlig människa, och han var nog inte… ödmjuk. Han kanske till och med verkade lite skrytsam? Men ändå… Om talang och hårt arbete i många år bemöts med att du blir utfrusen och baktalad, varför skulle då någon anstränga sig? Alla är inte så starka att de kan stå emot allt de får kastat efter sig. Och hur många uppfinningar, böcker, konstverk och musikaliska verk har gömts i byrålådor och på vindar, eftersom det känts riskfyllt att försöka presentera dem för andra… …som verkar villiga att göra vad som helst för att dra ner det som de själva ändå omöjligen kan göra? Och var det inte Från intet allt vi ville bli? Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Till Axel Det var väldigt viktigt att potatisen sattes på en halvtimme innan föräldrarna kom hem Det var lika viktigt att inga olämpliga saker diskuterades i deras närhet Ett skämt med sexuella anspelningar i baksätet gjorde en gång fadern så rasande att han höll på att köra av vägen Allt som inte var direkt nyttigt och matigt förkastades och förlöjligades Men det var inte bara i hemmet Det var överallt, i skolan, och bland vännerna på gatan utanför Framtiden sågs ändå gränslös, men man log när man hörde de stora planerna, och menade att det var självklart tillåtet att drömma Med egen erfarenhet och större kunskaper blev kommentaren då Don´t dream, just…do Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Havet Jag växte upp vid havet Det bara låg där utanför, enorma vattenmassor som tonade bort i fjärran Det blåste alltid, ibland milda vindar, som snart blev ilskna kastbyar, ibland aggressiva stormar, och någon gång orkaner som slog in i huset med full kraft Det var alltid trafik utanför, små fraktare, containerfartyg och ibland stora tankers, på väg till raffinaderiet inne i fjorden Dem såg man bara på natten; som enorma tysta kolosser gled de i mörkret förbi våra fönster Kommandobryggan var alltid upplyst men det syntes aldrig en människa där, som om fartygen hittade på egen hand Som villkoren ser ut; det enorma havet, de rasande vindarna, människans fulländade monumentalteknologi, där den ensammes röst är så liten och spröd Det gäller att hålla lågan brinnande Vadå, hålla lågan brinnande, hur ska du hålla lågan brinnande? Hm, patetiskt. Hm, säg…hur ska det gå till? Ja… men du kan stå där, vid maskinen, eller längst nere i gruvan, eller, ja, var fan som helst. Redan inne i systemet, om du förstår? Och även då kan man ändå… tänka? Tänka? Oj oj oj. Tänka på vadå? På hur vädret ska bli imorgon? Eller på mammas kakrecept? Eller vad? Säg, stå där inte bara och glo. Man kan tänka…emot Nu hörde jag inte? Man kan tänka… emot Men vad säger du? Tala högre, är du rädd för nåt eller vad är det? Mn kan tänka… emot Ah…. Jaja. Det kan man ju. Vad ska jag säga, jag gjorde det när jag var ung…. Om anti-modernism När jag var i de tidiga tonåren hade jag flera politiska förebilder De var Huey P Newton, George Jackson och Eldridge Cleaver från Black Panthers Modet att stå upp mot en övermakt som kunde krossa, döda och lemlästa om man bara var emot gjorde mig stark och orädd Men de dödades, fängslades och tvingades i landsflykt Cleaver försvann till Kuba, sen Algeriet, Nord-Korea och slutligen Paris Så ville han till sist återvända och ta det straff han dömts för Att leva som landsflyktig är inte lätt, så kanske beslutet kan förstås Men återkomsten såg märklig ut Han knäböjde i cellen tillsammans med Billy Graham Och de bad till Gud om syndernas förlåtelse Hur var det möjligt?! Alla kan ångra sina misstag och nagelfara sin ungdom Men hur kan man falla så djupt Något måste ha varit fel Från början Jag läste om alla böcker För att försöka hitta grundbulten En gemensam faktor som kunde förklara den totala kollapsen Och jag hittade den Alla berättade om olika författare som inspirerat dem, men Fanons Jordens Fördömda nämndes av alla Eldridge Cleaver kallade boken de svartas bibel, så dess betydelse ska nog inte underskattas Och jag läste nu Fanon, en algerisk psykiater som behandlat offer för fransk tortyr under befrielsekriget Han talade om det koloniala systemet och möjligheterna till befrielse Alla klasser och sociala skikt i det koloniala systemet blev beroende av kolonialmakten Ja, man uttryckte sig så under 60-talet Byråkrater, köpmän, arbetare, lärare, intellektuella hade mer att förlora än att vinna av en befrielse från kolonialmakten, menade Fanon Endast en klass var inte beroende och det var bönderna Långt ute på landsbygden fjärran från vimlets yra fortsatte de enträget att odla sin majs och sin maniok Bönderna var därför den enda revolutionära klassen i det koloniala systemet Det var Fanons slutsats Jag mindes då att Black Panthers uttryckt skepsis angående möjligheterna att engagera den amerikanska arbetarklassen för en social och politisk omvälvning Inte så märkligt kanske, med tanke på att de amerikanska fackföreningarna vid den tiden ofta stödde Nixon och republikanerna Black Panthers såg istället ghettots invånare, svarta fattiga och arbetslösa, ofta jagade av polisen för småbrott som var deras levebröd, som den enda revolutionära klassen i USA Att ghettots invånare kanske ändå inte representerade Modernitetens utveckling var inget som Black Panthers ägnade en tanke Men tillbaka till Fanon Han var inte bara författare utan dessutom medlem i algeriska FLNs ledning, en tid ansvarig för dess utrikespolitik och kom därigenom att ge stöd till en av de tre befrielserörelserna i Angola Den första var MPLA en socialistisk rörelse ledd av Agostinho Neto som metodiskt ville bygga upp befrielsekampen med bas i städerna och hade stöd av Sovjet, men inte av Fanon Den andra var FNLA som leddes av Holden Roberto, som var ättling till en kongolesisk kung, och man ville återupprätta detta kungarike genom att omedelbart starta ett uppror på landsbygden Man fick stöd från Kina, som också befriat sig från kolonialmakterna med stöd av miljoner bönder på landsbygden Flera Black Panthers nämnde också Holden Roberto som en inspiratör Och det var FNLA som fick stöd av Fanon Den tredje var Unita som leddes av Jonas Sawimbi, man hade stöd från Ovimbundu-folket, och från USA, Kina och Syd-Afrika FNLA startade genast upproret på landsbygden Och när städerna sen sattes i brand, enligt Basil Davidson som skrivit om detta, så väntade man utanför på flyktingarna som bedömdes kritiskt De som hade glasögon fördes åt sidan och sköts Glasögon betydde att man studerat i kolonialmaktens skolor Några år senare tog de röda Khmererna makten i Kambodja Rörelsen hade fäste bland fattigbönder och man tömde Pnom Penh redan första dagen Fabriker, sjukhus, skolor, allt övergavs, inklusive pengar som betalningsmedel Alla skulle ut på landsbygden och landet hade som mål att bli självförsörjande på ris Ideologen hette Khieu Samphan som i Paris skrivit en doktorsavhandling om det medeltida Khmer-rikets jordbruk Till det gamla icke-moderna samhället önskade de röda Khmererna återvända Människor som hade haft kontakt med kolonialmakten sågs som förrädare De som bar glasögon hade nog haft sådana kontakter så de fördes åt sidan och sköts Samtidigt intog FNL Saigon Man lovade att bygga upp Vietnam till ett modernt samhälle med fabriker, sjukhus och skolor De som samarbetat med USA och diktaturen skulle straffas men segrarna manade till fred och samförstånd Man ska nu inte ta propaganda för sanning Men när röken skingrats ser FNLs seger i Vietnam ändå helt annorlunda ut jämfört med de röda Khmerernas Det tog sen ett par år innan de röda Khmererna jagades bort av Vietnams armé USA ville dock inte erkänna den nya regimen utan fortsatte stödja de röda Khmererna in i det sista Pol Pot opererades för ett prostatabesvär på ett militärsjukhus i Thailand där de hade fri tillgång till sjukvård Ungefär samtidigt återvände Eldridge Cleaver till USA ville ta sitt straff och knäböjde i cellen med Billy Graham och bad om syndernas förlåtelse Man kan fråga om det ändå fanns en logik i det ologiska? Eller jag vet inte… längre. Man får en känsla av att det är kört, i alla fall här, att gräset måste vara grönare på andra sidan, eller att havet kanske är lite, bara lite lite… blåare… på andra sidan av klotet? Hm? Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Kalaki Vi fick stopp i maskin, på väg från Bahrein till Goa Det var ett totalstopp, så vi blev bogserade in till närmaste hamn Väl i hamn undersökte vi vad som gått sönder, och kapten kunde meddela att vi måste räkna med att få stanna tre veckor på detta ställe Jag kom i sällskap med några sjömän från stan, och frågade dem om det fanns något av intresse att se De funderade en stund, men sa sen att det inte fanns något av intresse, vare sig i stan eller landet överhuvudtaget Men det var en kille som sa: Jo, sahaab, det finns en intressant sak Det är en spåkvinna, hon finns i en liten by, på toppen av vulkanen Vi kallar den Kalaki, men den heter något annat, och det märkliga är att hon kan spå, i handen, och hon har alltid rätt, jag säger ALLTID rätt! Det kan skrämma många Man kan ta en buss, och sen en annan, sen måste man gå, men man kan komma dit, det tar en dag, inte mer Jag tog en buss från stora torget nästa morgon, sen en annan gick därefter genom djungeln och kom fram till vulkanens fot på eftermiddagen Först vid solnedgången kom jag fram till byn vid vulkanens topp, Jag hittade en svartklädd äldre kvinna ensam i byns enda bar, och slog mig ner vid hennes bord Jag frågade om hon ville spå mig och hon tog min hand: Jag skulle dö ung i en svår infektion, sa hon, mina barn skulle därefter svälta, och min fru skulle tvingas prostituera sig Inte bara min familj skulle drabbas av sjukdom och död, utan hela min släkt och alla mina vänner Men det räckte inte, för hela landet skulle härjas, av jordbävningar, orkaner, inbördeskrig och farsoter Jag drog tillbaka min hand, och tittade misstroget på dess linjer Är ni verkligen säker på att detta stämmer, frågade jag Det verkar inte vara en spådom för en europé, utan snarare för en landsman till er? Som svar räckte hon då fram sin egen hand Först trodde jag att hon menade att jag skulle spå henne, eftersom jag liksom utmanade hennes kompetens Det tog en lång stund innan jag förstod, att det var pengar hon ville ha Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Dagar i Moldavien Jag återvände till byn, efter många år av arbete i de stora städerna där man lever som främling i ett gytter av människor Byn såg annorlunda ut; gatorna var desamma men de var smutsigare, och tommare Det fanns inga unga, och inga barn: skolan lades ner för mer än 20 år sen Gamle Johannes berättade historier om mig som liten Kanske han förväxlat mig med nån annan unge, för jag mindes ingen av episoderna han talade om Men de gamla verkade glada över att se mig, och ställde till med en liten fest till min ära Till slut tog Johannes fram dragspelet och man sjöng sånger som kändes bekanta De tittade uppmuntrande på mig, och jag försökte nynna med men kunde inte komma ihåg vare sig ord eller melodi De såg besvikna ut, jag hörde inte längre hemma där, heller Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Natt Jag slåss varje natt Jag slåss i drömmen Jag slåss aldrig med kvinnor Det är bara män Stora bestar, massiva och aggressiva som noshörningar går de till attack Jag stoppar dem med en rak höger Känner näsbenet knäckas mot mina knogar Nästa slag kastar huvudet med en snärt åt sidan och därefter ett krossande slag under hakan som kastar huvudet bakåt Avslutar med en höger som jag hämtar från axeln och som träffar mellan ögonen med full kraft Blod och snor droppar från näsan, och det sipprar ur munnen Men de faller inte, ruskar bara på huvudet och spänner ögonen i mig Jag fortsätter slå, det ena slaget efter det andra mosar sönder ansiktet framför mig Men de faller inte, frustar bara blod ur näsa och mun, och stirrar stint Snart finns bara en blodig massa kvar, men mina armar domnar av mjölksyra Och de faller inte, ger sig inte, det är bara en fråga hur länge jag orkar Jag tvingas ge upp, vänder mig om och springer utmattad, med armarna slappt hängande De tar genast upp jakten, jag hör deras steg bakom mig De är många, och därför starka, Inget biter, oavsett vad du gör, eller säger Vi är få, och så svaga Tiden börjar rinna ut Men… men, så kan det inte vara… Om det finns ett problem, så finns det en lösning, vi kan inte bara ge upp… ….inte jag i alla fall Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Om socialism Jo… Jag skulle vilja ställa en fråga till er som sitter här Som nog uppfattas som lite påflugen Men… Hur många är det som anser att de är socialister Som vill ha ett socialistiskt samhälle? Upp med händerna…? Jaså… ja, det var inte så många Och det var det jag tänkte… Om jag ställt den frågan i mitten av 70-talet, jag undrar hur många som då genast menat att de var socialister? Hm…? Det är något som jag vill säga Om min ungdom När jag växte upp i Biskopsgården Under 60- och 70-talen Så fanns det bara två partier Det var socialdemokraterna och VPK Och om man talade med de som var medlemmar där Så var de inte överens om mycket Men man tyckte ändå att socialism Det var målet Vägen dit var en annan sak Sen kom det fler partier Som KFML och sen KFMLr Och på universitetet fanns det Förbunder Kommunist Och Revolutionära Marxisters Förbund Och MLK, som skulle uttydas Marxist-Leninistiska Kampförbundet Där var Gudrun Schyman med Och alla var överens om att socialism Det var vad man kämpade för Det var fint att vara socialist Och vi var många som gick med i Vietnamdemonstrationer och stödde både FNL Och GRUNK, som var enhetsrörelsen i Kambodja som dominerades Av de Röda Khmererna På grund av det stöd som Kina gav befrielserörelserna stödde många av oss Kina, men vi var inte lika benägna att stödja Sovjet Hur som helst så jublade vi när FNL gick in i Saigon Men såg skeptiskt på när de Röda Khmererna intog Phnom Penh Orsaken var att de snabbt tömde staden och flyttade ut alla till landsbygden, för att återskapa ett medeltida Khmer-rike Under denna tid hade vänstern absolut det ideologiska initiativet Och det var få som trodde att det skulle förändras Men så blev det plötsligt krig mellan Vietnam och Kambodja Och snart gick Kina in i Vietnam Det var inte många som kunde förklara vad motsättningarna berodde på, och kanske man måste kunna förklara det mesta om man ska ha det ideologiska initiativet Kanske var det många av oss som började vackla då, man tvivlade väl på det som tjänat som exempel Sen var det en annan sak som utvecklades nästan oberoende av eventuella tvivel, från vår sida Det tog inte många år sen Innan Ronald Reagan fördes till makten av en högervind Och Thatcher tog över England med sitt nyliberala program Där allt, säger allt, var marknad, inte bara den privata ekonomin Utan all offentlig sektor, sjukvård, skolor, universitet, social omsorg, kultur, allt skulle skötas som vinstdrivande företag Och kraften i det nyliberala programmet var överraskande stark Alla idéer om social och ekonomisk rättvisa var bara plötsligt borta. Ingen vågade ens säga att man var socialist eller ville ha ett socialistiskt samhälle. Många kände nog en hopplöshet, det var P.O. Enquist som en gång sade att framtiden beror på hur vänstern kan hantera sin besvikelse Men jag planerade att övervintra, och tänkte att det här kan ju inte vara så länge. Rätt var det är så kommer en nedgång i konjunkturen, med arbetslöshet och ekonomisk kris, det är ju det som är kapitalismen: det varar ett tag och sen går det åt helvete, och då kommer åter kraven på socialistisk omvandling, för rättvisa och alla människors lika värde Och det tog inte så lång tid egentligen, redan i slutet av 80-talet kom den första smällen där börsen störtdök utan att någon ekonomisk expert kunnat förutsäga det Och jag tänkte, att nu, nu kommer vi tillbaka. Men inget hände. Istället så rasade Sovjetunionen 1991 ihop som ett korthus Och det var inte väntat Under många år fick sen ryssarna känna av vad nyliberalism innebar Jobba som slavar och sova på gatorna, medan oligarkerna tog hand om alla rikedomar som istället kunde räckt till alla att leva ganska gott på Och det blev andra allvarliga följder som syntes tydligt i statistiken Till om med medborgarnas livslängd i Ryssland gick ner ganska kraftigt Det är annars kanske det sista som man tror, att folk ska dö tidigt av nyliberalism Och i USA och England gick ekonomin snart på knäna med stor arbetslöshet och samtidigt enorma vinster för storföretagen Och vi trodde att nu… nu kommer det, nu svänger opinionen Men inget hände Sen gick det alldeles åt helvete i den stora kraschen i USA 2007, och som följd kom det en rörelse där som kallades We Are 99% Och jag tänkte att, nu äntligen, startar det! Men den gick under, det varade några veckor, sen var den rörelsen marginaliserad Och det är ibland så, när man talar med folk Att de säger att den nyliberala ordningen är alldeles under isen Egentligen Men det finns inget alternativ Men socialism då, säger jag, eftersom jag är socialist Men alltså, kan de då svara Sovjetunionen var socialistiskt, och det varade i nästan 75 år Och sen gick det bara åt helvete, så det alternativet finns inte Men Sovjet var inte bara dåligt, kan man ju försöka med då För det var också saker som var bra, många ryssar tycker idag att de hade det bättre under Sovjet-tiden Jaså, det var något som var bra? Jaha, vad var det som var så fantastiskt, kan folk fråga. Vad var ens OK? Är det arbetslägren, den hemliga polisen, eller möjligen byråkratin som övervakade allting? Säg mig, vad var det som var så bra med ditt socialistiska samhälle? Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Czesniki Morgonen var grå och fuktig när vi satt upp Hästarna rörde sig oroligt som om de visste vad som stod på Vinden drev från floden med en doft av gyttja mögel och smuts som av allt som var gammalt efterblivet och förlegat Byn låg därnere tungt befäst men vi visste att vi skulle vinna att vi skulle fullkomligt krossa allt motstånd och att det inte fanns någon annan möjlig utgång av slaget vid Czesniki Ryttarhären rullade ner Det var en stund av rus, av glädje För vi kunde inte stoppas Deras tid var över Vår randades Det var i alla fall så Som det var sagt Som det var skrivet Och vi var helt övertygade om att det också var sant Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Donetsk Det är egentligen ingen hemlighet Alla känner ändå inte till det Men… vi förberedde oss mycket väl Planerade och såg till så att allt var i ordning innan vi satte igång Men sen gav vi allt vi hade Det var inte så lätt att slå alla rekord Men det var inte omöjligt heller Produktion var inte något som alla tänkte på De flesta var nöjda om man presterade enligt planen Men jag var inte det Jag ville mer, jag hade sett landsbygdens liv, de stilla gula fälten av råg som mognade och långsamt ruttnade utan att någon tog tag i arbetet Nej, jag ville bygga upp Jag ville lyfta hela landet med mina bara händer Och jag gjorde det också Och… Det fanns en sak med vårt rekordarbete som försvann bakom propagandaspektaklet I sekler har arbetet varit påtvingat Andra har bestämt vad, hur och hur mycket Men vi… bestämde själva Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Gerasimovka Min far är kulak Schsss Vad Säger du Akta dig du Farligt farligt Schsss Min far är kulak. Jag såg honom gömma råg som han sålde på svarta marknaden Dumma unge, tyst på dig. Det var elakt men det var bara råg. Håll mun bara Min far är kulak, Han stack iväg med en annan kvinna Sssshhhh… Dumma unge, det är ändå inte en statsfientlig handling Min far är kulak. Jag såg honom förfalska dokument om hur mycket råg vi skördat Råg, jaja, ha ha, alla måste väl äta, även du? Min far är kulak. Jag hörde hur de avtalade att inte ge säd eller kött till staten Va? Ingen säd och inget kött? Det var.. men, det är… Då får de svälta i städerna… Min far är kulak. Jag har hört dem tala om att starta något Allvarligt; allvarligt, inte bra, ett brott mot den revolutionära regeringen…? På mötet talade de om att skaffa vapen och att samarbeta i hela Sverdlovsk Jaså? Ett kontrarevolutionärt uppror planeras, det var fan, du var väl tyst om vad du fick höra?! Ja, men man vill anfalla distriktkommitténs kontor och ta alla där tillfånga Detta låter som statsfientlig verksamhet, ja, just det, som högförräderi. Vi måste kontakta polisen Min far är kontrarevolutionärernas ledare. Han kallas överste av de andra kulakerna Nej nu, va fan? Din far ska arresteras, och ställas inför folkdomstolen De tänker gå till angrepp redan i morgon. De har vapen, kulsprutor och granatkastare, och stöd från utländska intressen Ta fast dom djävlarna, landsförräderi, sätt dom under förhör, pressa sanningen ur förrädarna, skicka dom till arbetsläger, eller…bara skjut dom utan förhör!!! Om krig och fred Den totalitära ideologin var gemensam för nazism och kommunism menade Hannah Arendt Krisen under 1900-talet orsakades inte av ett hot utifrån eller av en aggressiv utrikespolitik från Nazi-Tyskland eller Sovjet Och allt skulle inte bara försvinna bara för att Hitler och Stalin försvann det var Arendts analys Men en totalitär ideologi måste väl ändå ha orsakats av något? Jag läste Hitlers Mein Kampf och Stalins Leninismens problem och försökte analysera texterna Trots alla olikheter hittades en gemensam faktor men det var inte en totalitär ideologi Hitler talade som i feberyrsel om förlusten i det första kriget och ville ha revansch, ett nytt krig skulle lösa allt, och fienden var bolsjevikerna, och hela arbetarrörelsen som huggit kniven i ryggen på frontsoldaterna, och fienden var också judarna, och de demokratiska partierna och grannländerna som alla skulle besegras med militära medel Och basen för nazistpartiet byggdes av före detta soldater, som efter kriget ingick i militära frikårer som användes mot strejkande och upproriska medborgare Stalins texter såg absolut annorlunda ut Torra statistiska redogörelser om jordbruk och traktorer fabriker, stålproduktion, kollektivisering och modernisering Men det fanns en sak som framtonade i varje text I varje inledning upprepades att fienden stod utanför gränserna att fienden fanns i landet på varje fabrik och varje kollektivjordbruk att fienden fanns i partiet i centralkommittén och till och med i politbyrån Men basen för bolsjevikpartiet var inte före detta soldater partiet kom från arbetarrörelsen och medlemmarna hade slagits för social rättvisa och kastats i fängelse och förvisats till Sibirien för sina åsikter under tsar-tiden, något som gett många medlemmar en bild av samhället som indraget i krigstillstånd Att identifiera de båda ideologierna som totalitära sköt bredvid målet Det fanns mer av en krigets ideologi och en etik som sade att du har rätten att döda din fiende Annars dödar han dig Nietzsche talade om den blonde besten som kunde döda, bränna ner och plundra på dagarna, men som sen gick hem kysste sin hustru och klappade barnen Förebilden för Nietzsche var den preussiske soldaten och erfarenheten av det tyska-franska kriget 1870-71 Men egentligen var det inte Nietzsches ”upptäckt” att människan har två etiska principer dessa finns skrivna i vår lag, då det är absolut förbjudet att döda en fiende i fredstid, men tillåtet under krig Även i fredstid får du försvara dig med alla medel om du riskerar att annars själv bli dödad Tanken att nazism och kommunism befinner sig i krig med varandra förefaller inte helt ologisk då man representerar två helt olika ideologier men inte en gemensam totalitär och att det enda de delar är en uppfattning om att det råder krig Men var det verkligen krig i Tyskland och Sovjet under 30-talet? Nej, det var det inte Det var tiden mellan de båda krigen Stalin och Hitler förde krig inte bara mot varandra Utan också mot de egna folken under fredstid Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Leningrad Jorden skakade svagt och vi visste vad som väntade nedgrävda i våra skyttevärn Så fanns ingen återvändo Bara en väg att gå inte en versjok tillbaka Sjostakovitj och Tukasjevskij åt inte längre middag och spelade piano och violin efter desserten De fnasiga händerna på karbinen ögat i siktet, kallt stål och doften av lera och krut inte ett steg tillbaka för de våra, för ett bättre liv för Leningrad Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Novosibirsk Vi köpte en bil och lånade ett tält Sasha packade en ränsel med bröd och sill och vi tog med vodka som räckte hela veckan Så körde vi iväg och skrattade oss halvt fördärvade åt kor och getter som stod och glodde i hagarna när vi for förbi Det var en underbar tid kriget var över och vi hade byggt upp hela landet på rekordtid Det var dags att skörda frukterna av allt vårt arbete Men vi var trötta och orkade inte tänka på framtiden, på stora visioner än mindre tala om sånt Vi sov utomhus i vårt lånade tält Åt brödet och sillen och drack snart upp vodkan Sen åkte vi hem igen Copyright ©: Stefan Thorpenberg

Arkhangelsk Arkhangelsk är ett avlägset ställe Vinden från Vita havet virvlar snöflingor runt flygplatsens asfalt Taxin blir en svart inrökt 70-tals Volga med nedsuttna säten och vi far in mot stan i polarnatten Fabriksruinerna tornar snart upp sig i mörkret En bild av industrisamhällets totala fiasko De nu trasiga byggnaderna gav arbete åt en enda generation men förgiftar nu omgivningen och människorna i flera släktled Kanske en bild av socialismens totala misslyckande Men…samma industriella ruiner kan hittas i såväl Oklahoma, som Duisburg, och Åmål Minns att det moderna samhället inte enbart skulle göra oss mätta vi skulle också bli fria och jämlika och begreppet rättvisa hade en innebörd för oss alla. Copyright ©: Stefan Thorpenberg